tovemariecamillajohansson

Jag kan inte förstå att jag har kvar "brevet" du skrev. Eller att jag jämt blir lika berörd som första gången jag läste det. Det var nog det gulligaste någon gjort till mig, kan inte förstå att du kunde skriva så otroligt fint.
Jag har inte läst brevet på jätte länge men kände för att läsa det så jag gjorde det nyss och de kändes verkligen som första gången jag läste de, eller kanske inte exakt likadant med tanke på att du låg i min säng och allt var perfekt. Hur kan man glömma den känslan? Jag hade nästan glömt bort den men sen läste jag brevet. Får nästan rysningar.
Jag kan fortfarande sakna det vi hade för de var riktigt bra men jag är nöjd med det jag har nu. Även om ingen kommer kunna ta den platsen du hade så kommer någon ändå kunna fylla den. Somliga har försökt men som du vet har du ju alltid lyckats få den personen ur vägen på ett eller annat sätt.
Men du hör till det förflutna och där kanske du ska stanna?