16:57
(detta inlägg är inte för dessa som inte kan hantara mina åsikter)
Är de fel av mig att jag inte bryr mig om vad folk säger och tycker om mig?
Jag kan verkligen inte förstå hur folk kan tycka de är något fel med det.. Om man skulle bry sig om allt som sägs skulle man ju bli tokig tillslut.
Folk kommer alltid prata. Man kan inte göra nåt åt det. Så varför bry sig?
Jag brydde mig som fan förut vad folk tyckte och tänkte om mig, om vad som sas och inte sas. Men man mår inte bättre av de. Bättre att inte bry sig, att inte lyssna. Att bara ta det med en nypa salt.
Jag tror man lär sig med åren att inte ta åt sig.
Alla tycker olika, klär sig olika och har olika synpunkter så varför ska man inte få yttra dom?
Jag bryr mig inte om folk snackar om vad jag har på mig, hur jag ser ut, om jag är otrevlig eller inte. Dessa människor känner inte mig.
(Visst skulle jag kanske i frågasätta personen som sagt nåt om de handlade om något som jag ska ha gjort fast jag inte har, vilket har hänt och jag har frågat den personen varför och hur det kommer sig att den säger så, men tro mig man får inte något bra svar, mest mummel för att folk är så jävla tuffa bakom sina dataskärmar och bakom folks ryggar men när de kommer till kritan så kan dom inte ens få fram ett ord.)
Så länge man själv trivs så vad spelar det för roll?
Jag yttrar mig jämt om vad jag tycker och varför ska de vara fel? Alla gör de, finns ingen som kan komma och säga att den inte gör det. I så fall skulle den ljuga. Och är de inte då bättre att stå för att man yttrar sig än att ljuga?
så be my guest snacka på see if i care!
Är de fel av mig att jag inte bryr mig om vad folk säger och tycker om mig?
Jag kan verkligen inte förstå hur folk kan tycka de är något fel med det.. Om man skulle bry sig om allt som sägs skulle man ju bli tokig tillslut.
Folk kommer alltid prata. Man kan inte göra nåt åt det. Så varför bry sig?
Jag brydde mig som fan förut vad folk tyckte och tänkte om mig, om vad som sas och inte sas. Men man mår inte bättre av de. Bättre att inte bry sig, att inte lyssna. Att bara ta det med en nypa salt.
Jag tror man lär sig med åren att inte ta åt sig.
Alla tycker olika, klär sig olika och har olika synpunkter så varför ska man inte få yttra dom?
Jag bryr mig inte om folk snackar om vad jag har på mig, hur jag ser ut, om jag är otrevlig eller inte. Dessa människor känner inte mig.
(Visst skulle jag kanske i frågasätta personen som sagt nåt om de handlade om något som jag ska ha gjort fast jag inte har, vilket har hänt och jag har frågat den personen varför och hur det kommer sig att den säger så, men tro mig man får inte något bra svar, mest mummel för att folk är så jävla tuffa bakom sina dataskärmar och bakom folks ryggar men när de kommer till kritan så kan dom inte ens få fram ett ord.)
Så länge man själv trivs så vad spelar det för roll?
Jag yttrar mig jämt om vad jag tycker och varför ska de vara fel? Alla gör de, finns ingen som kan komma och säga att den inte gör det. I så fall skulle den ljuga. Och är de inte då bättre att stå för att man yttrar sig än att ljuga?
så be my guest snacka på see if i care!
Kommentarer
Trackback