minnen
"Nu sitter jag här och ska försöka förklara för dig hur sjukt underbar du är och hur sjukt mycket jag tycker
om dig. Det är inte så lätt för mig att varken beskriva mina känslor eller att öppna mig för någon så som jag gör för dig, jag har aldrig någonsin känt så här eller sagt till en tjej förut att jag älskar henne.
Du är den första flicka någonsin som jag oavbrutet känner åtrå efter, jag vill alltid vara med dig, alltid kyssas med dig, alltid mysa med dig eller att bara alltid höra på dig babbla dina söta onödiga historier, att bara vara i samma rum som dig får mig att känna en sådan enorm lycka att de inte går att beskriva.
Att bara få se dig le eller skratta är för mig lika värdefullt som att se Sverige göra mål, haha.
Dina läppar behöver inte ens någon beskrivning, du vet själv hur perfekta och mysiga våra kyssar är!!!"
Jag vet att jag kanske inte borde publicera det där såhär öppet men något inom mig ville det. Fråga mig inte varför. Kanske ville jag att alla andra skulle få veta vad som snurrar runt i min skalle just idag. Men tro mig jag vill inte att de där ska snurra i min skalle, inte idag av alla dagar.
Fast tro nu inte att jag har såna tankar, när jag läser det där blir jag bara glad. De där är en del av mitt liv som var en mycket lycklig del. Men det kommer komma igen. Bara jag låter det, vilket jag inte gör just nu. För jag vill inte ha det där igen än på ett tag
Det där var så himla gulligt gjort av honom=D
jag vet! Hela brevet är så sjukt gulligt, satt och små log när jag läste det (a) :)