tovemariecamillajohansson

Kom hem från jobbet för kanske lite mer än en halvtimme sen. Har hunnit slänga i mig lite mat.
Jobbet gick bra. Massor att göra. Eller ja, mer än vanligt då Claes är en sån som hela tiden måste fixa och trixa så nu börjar det se bra ut i butiken om man inte tänker på alla ovikta kläder då.
Är helt slut i huvudet. Det värker något oändligt just nu. Och så har det värkt sedan lunch. Inte ok.

--

Jag har börjat fundera på när det är dax att växa upp? Att lägga ner allt och börja bete sig som en vuxen. Jag började tänka på det när en i 27års åldern berättade om att han och hans ex inte är tillsammans men att det är som om dom är det. Ni hajjar va?
Alltså så som vi håller på. När växer man bort från sånt?
Jag vill inte vara runt 30år och fortfarande hålla på som man gjorde när man var ung. När jag är 30år vill jag ha stadigt förhållande, lägenhet eller hus, kanske ett barn. Helt sjukt att jag skriver såhär jag som inte gillar barn och har aldrig varit den som tror sig kommer ha ett stadigt förhållande en längre tid.
Jag orkar inte längre lägga ner energi på allt smått som händer runt omkring. Alla småbråk. Jag vill lägga det bakom mig men alla påminner en hela tiden så de är svårt.
Kan det vara så att jag börjar växa upp?