.


Förlåt men jag ser ingen mening med det här längre.
Jag hatar känslan av tomhet. Att inte ha hoppet kvar. Att bara gå och vänta. Vänta på att allt ska vara över.
Varken viljan eller styrkan finns kvar. Vad mer ska man tömmas på?




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0