tovemariecamillajohansson

Jag fasar morgondagen. Jag gör verkligen det! Visst tror jag att det kommer vara super fint och allt sånt men jag vill inte att allt ska komma tillbaka.. Att man ska gå igenom allt igen. Jag trivs med att bara flyta med dagarna utan att ha koll på riktigt vilken dag det är eller vad som händer runt omkring mig. Jag trivs med tanken att du finns där på andra sidan sjön. Tanken då du finns där bara att vi inte umgås så som vi gjorde förr.
Jag vill inte få allt slängt i ansiktet igen. Usch fan vad rädd jag är för morgon dagen. Kommer aldrig säga hej då. För de stämmer inte. Vi ses känns bättre för det gör vi snart.

Jag trodde aldrig och då menar jag aldrig att man kunde känna sig såhär tom.