tovemariecamillajohansson

Hej då Svergie. Hej då alla.

Nu åker Emelie, Jossan och jag till Mallorca för att slappna av. Komma bort från allt ett tag. Ska bli skönt.

Jag fasar morgondagen. Jag gör verkligen det! Visst tror jag att det kommer vara super fint och allt sånt men jag vill inte att allt ska komma tillbaka.. Att man ska gå igenom allt igen. Jag trivs med att bara flyta med dagarna utan att ha koll på riktigt vilken dag det är eller vad som händer runt omkring mig. Jag trivs med tanken att du finns där på andra sidan sjön. Tanken då du finns där bara att vi inte umgås så som vi gjorde förr.
Jag vill inte få allt slängt i ansiktet igen. Usch fan vad rädd jag är för morgon dagen. Kommer aldrig säga hej då. För de stämmer inte. Vi ses känns bättre för det gör vi snart.

Jag trodde aldrig och då menar jag aldrig att man kunde känna sig såhär tom.

Du var inte riktigt den som jag trott..
Jag trodde vi hade någoting särskilt som man inte förstör, så vad är det du gör?
Det finns alltid skäl till allt man gör och jag hoppas av hela mitt hjärta att du har en bra anledning eller åtminstonde ett förlåt..

Men hur det än så är du värd allt besvär, fast det aldrig kan bli som det var....

Jag har alltid fått höra att tiden läker alla sår men suddar inte ut ett ärr. Men hur kan tiden läka ett sår som är större än alla andra? Och om de kan det, kan det läka lite snabbare för jag vill inte leva såhär.. Vill leva med mitt ärr.
(nu kanske inte ni fattar hur/vad jag menar, knappt så jag själv gör det..)

Finns inget ord i världen som kan besrkiva hur jag känner! Allt saknad, all ilska, all sorg. När ska allt försvinna?
Och varför ska folk gå och göra det värre?
Jag trodde man ställde upp för sina vänner när dem hade det svårt men tydligen inte! Så jävla besviken att det inte går att beskriva. Men jag antar att de är såhär allt ska sluta?

Kul att allt är så bra för din del. Visste inte att vi var så lätta att byta ut men de bevisiar ju ett och annat...

Att man kan förlora två av sina närmaste vänner på en vecka..

Det är så jag känner. Nu vet du! Trodde aldrig att du skulle svika mig såhär som du gjort efter alla gånger jag har funnits där för dig men jag antar att jag förtjänar det...

Det är tider som dessa då man märker vilka ens riktiga vänner är!

Jag förstår verkligen inte! Jag gör inte det! Men sparka och slå på den som redan ligger. Om jag stått hade ni gjort samma sak då?

---

Tack för en underbar förmiddag Emelie och Jossan! Ni betyder mer än ni anar.

---
Dagarna går men tiden står stilla. Du finns i tankarna vart man än befinner sig. Hur ska livet kunna bli detsamma utan dig? Det går inte! Du var/är en klippa. Det stöd du gav mig i svåra tider kommer jag aldrig glömma. Önskar av hela mitt hjärta att du fanns här nu. Om man ändå kunde vrida tillbaka tiden..
Jag saknar dig så otroligt mycket !

Jag orkar inte mer! Stampa lite mer på mig. Slå den som redan ligger. Detta kom verkligen inte lägligt.

Jag hatar det här! Jag hatar att inte ha något att göra. Att bara sitta hemma. Hemma där alla tankarna kommer tillbaka. Jag vill ha något att göra hela tiden. Allt känns mycket bättre då. Är så tacksam för att jag får jobba mycket nu. Jobbet är det enda stället där jag inte kan bryta ihop. Där jag måste vara på topp. Inte tänka.

Jag är även tacksam för Emelie, Josefina, Malin och mamma. Ni anar inte hur mycket bättre jag mår när ni är i närheten.

När jag och Emelie pratar gamla minnen. Lyckliga minnen. Allt känns så mycket bättre då. Att tänka på det bra. Vet inte vad jag skulle ta mig till utan dig. Du får mig att le igen. Jag kommer alltid ställa upp för dig och de vet du. Vilken tid det än är på dygnet.

Fy fan vad jag skulle behöva dig nu. Jag klarar inte det här utan dig. Kom tillbaka!

Idag har vart en dag av mycket upp och ner. Ena sekunden går det inte att stoppa tårarna, andra är jag så arg att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Hur kunde jag vara så långsint för en små grej? Du hade aldrig varit det. Jag önskar att jag vore iaf hälften så bra som du.
De kommer aldrig finnas någon som du. Du var alltid så glad. Alltid så snäll mot allt och alla. Ställde upp till hundra när man behövde det och även när man inte behövde det. Alltid var det du som kom och gjorde alla glada. Fick alla att skratta.

Kommer aldrig glömma alla stunder med dig. Allt påminner en om dig. Kan inte ens dricka te utan att tänka på dig. Folk kan inte dra ett skämt utan att jag tänker att det där skämtet skulle du älska. Låtarna som vi sjöng så falsk till går inte att lyssna på längre. Då kommer dessa tårar fram. Men ändå lyssnar jag på dem för dem är minnen. När vi åkte til donken och sjöng för dem i luckan. Alltid donken, alltid skulle du skämta med dem i luckan. Bästa och skönaste personen.
Så glad att jag fick lära känna dig så bra som jag gjorde. Du finns fortfarande kvar och jag vet att du besöker oss. Men lova att inte tjuvkika när jag duschar. Det skämtet som du alltid drog.


Jag tror jag börjar förstå nu men ändå inte. Jag tror fortfarande att du snart kommer komma tillbaka. Du kommer komma farandes i din bil med volymen på högsta och ciggen i handen. Folk måste tycka jag är helt knäpp som hela tiden säger att du kommer komma tillbaka, att jag bara vet det.
Men de här är för overkligt att förstå. Det går bara inte. Du är för bra.

Vart är du? Varför går det inte att ringa till din mobil? Varför svarar du inte på mina sms? Varför ljög du? Du sa att du alltid skulle finnas här. Vart är du nu? När ska du komma tillbaka och säga att allt är ett skämt? Ett av alla dina dåliga skämt. När ska jag vakna från denna mardrömmen? Ska jag aldrig få prata med dig igen? Vart är du???

Tankarna snurrar runt där uppe. Du. Den bästa som förstod allt. Vi hade våra små bråk men vi löste det alltid. Kommer jag aldrig få chansen att förklara för dig den här gången? Det är inte sant. Du kommer tillbaka snart och allt kommer vara bra igen!